Sociopat: så känner du igen tecknen och skillnaden mot en psykopat

En sociopat är en person som återkommande bryter mot sociala normer och andras rättigheter, saknar empati och sällan känner ånger. Ordet är ingen officiell diagnos. Inom psykiatrin heter tillståndet antisocial personlighetsstörning (förkortat ASPD), som också kallas antisocialt personlighetssyndrom, och sociopati är den vardagliga beteckningen för samma mönster.

Den som har antisocial personlighetsstörning är ofta impulsiv, kan ljuga och manipulera för egen vinning och tar liten hänsyn till hur andra påverkas. Samtidigt finns ett stort spann: långt ifrån alla sociopater är kriminella eller våldsamma, och diagnosen kräver en grundlig utredning av psykiater eller psykolog.

Fakta om sociopati
Medicinsk diagnos	Antisocial personlighetsstörning (ASPD)
Diagnoskod (ICD)	F60.2, dissocial personlighetsstörning
Grupp i diagnosmanualen DSM-5	Kluster B
Diagnos tidigast	Vid 18 års ålder
Tecken ska finnas	Före 15 års ålder
Könsfördelning	Ungefär tre gånger vanligare hos män
Begreppet myntades	1930 av George E. Partridge

Vad är en sociopat?

Ordet sociopat används om en person vars beteende skadar omgivningen: regler bryts, löften hålls inte och andra människor blir medel för egna mål. Begreppet betonar den sociala sidan, att problemen märks i relationer, på jobbet och i samhället.

I Sverige betraktas uttrycket i dag som föråldrat inom psykiatrin, och vården använder i stället diagnosen antisocial personlighetsstörning. I USA lever ordet kvar i större utsträckning, inte minst i film och tv. Termerna sociopat och psykopat används ofta som synonymer i vardagsspråket, men de betyder inte riktigt samma sak (mer om det längre ner).

En personlighetsstörning är ett varaktigt mönster i hur man tänker, känner och beter sig, som avviker från omgivningens förväntningar och ger problem i flera delar av livet. Det skiljer sig från vanliga personlighetsdrag som att vara introvert eller extrovert, som bara beskriver hur man fungerar och inte är något problem i sig.

Tecken på sociopati: så känner du igen en sociopat

Enligt den amerikanska diagnosmanualen DSM-5 ska minst tre av följande sju kännetecken finnas för diagnosen antisocial personlighetsstörning:

1. Bryter mot lagen och sociala normer, till exempel genom upprepade handlingar som kan leda till gripande.
2. Ljuger och bedrar, använder falska identiteter eller lurar andra för egen vinning eller nöjes skull.
3. Är impulsiv och planerar inte för framtiden.
4. Irritabilitet och aggressivitet, som visar sig i slagsmål eller misshandel.
5. Hänsynslöshet mot andras säkerhet, och ibland mot den egna.
6. Oansvarighet, till exempel att inte behålla ett arbete eller inte betala skulder.
7. Brist på ånger efter att ha skadat, stulit från eller svikit någon.

I vardagen märks det ofta som ett manipulativt beteende i nära relationer. Många med sociopatiska drag kan vara charmiga i början, men kontakten är ofta ytlig och bygger på vad personen kan få ut av den. Bristande empati gör att de har svårt att förstå eller bry sig om hur andra känner sig, och de kan lägga skulden på offret i stället för att ta ansvar.

Andra tecken som brukar beskrivas är att personen har svårt att knyta an, ofta byter jobb eller bostad, blir aggressiv när den inte får som den vill och har en historia av konflikter. Inget enskilt tecken räcker för en diagnos. Det är mönstret över tid som avgör.

Hur ställs diagnosen antisocial personlighetsstörning?

Diagnosen ställs av en psykiater, ofta tillsammans med en psykolog, efter en grundlig utredning. Den bygger på intervjuer, personens historia, uppgifter från anhöriga och standardiserade bedömningar. Tre villkor gäller:

• Personen ska vara minst 18 år.
• Tecken på uppförandestörning ska ha funnits före 15 års ålder.
• Beteendet får inte bara förekomma under en period av schizofreni eller bipolär sjukdom.

Åldersgränsen finns för att personligheten fortfarande utvecklas under tonåren. Ett beteende som ser ut som sociopati hos en 15-åring kan vara en övergående fas.

Det finns många “sociopat test” på nätet med frågor om lögner, ånger och regelbrott. De kan väcka tankar, men bara en legitimerad psykolog eller psykiater kan ställa en psykiatrisk diagnos. Ett vanligt bedömningsinstrument inom psykiatrin och rättspsykiatrin är Robert D. Hares Psychopathy Checklist (PCL-R), som framför allt mäter psykopatiska drag.

Vad är skillnaden mellan en sociopat och en psykopat?

Både sociopat och psykopat är vardagliga ord, och ingen av dem är en egen diagnos i DSM-5. Psykopati används framför allt i forskning och rättspsykiatri och anses ofta vara en svårare variant av antisocial personlighetsstörning. De flesta med psykopati uppfyller kriterierna för antisocial personlighetsstörning, men långt ifrån alla med diagnosen har psykopati.

Den vanligaste beskrivningen av skillnaden ser ut så här:

	Sociopat	Psykopat
Temperament	Impulsiv, lättretlig, känslomässigt reaktiv	Kontrollerad, kall och strategisk
Relationer	Kan knyta svaga band till enstaka personer	Ytlig charm, relationer är verktyg
Brott	Oplanerade, i stunden	Ofta planerade och beräknade
Bakgrund som brukar betonas	Uppväxtmiljö	Medfödda drag

Tabellen är en förenkling. Forskningen ger inte stöd för att sociopati enbart beror på miljö och psykopati enbart på arv, utan båda formas av gener, uppväxt och livserfarenheter. Psykopater beskrivs oftare som charmiga och karismatiska, medan en renodlad sociopat har svårare att dölja sitt beteende.

Hur utvecklas sociopati? Orsaker

Forskare är inte helt överens om varför antisocial personlighetsstörning uppstår, men orsaken är med stor sannolikhet en blandning av arv och miljö. Tvillingstudier och adoptionsstudier visar att det finns en tydlig genetisk komponent. Inom psykiatrin brukar man säga att personlighetssyndrom ungefär till hälften beror på gener och till hälften på miljöfaktorer: man föds med en viss sårbarhet, och det man utsätts för under livet avgör om den utvecklas.

Bland miljöfaktorerna nämns en otrygg uppväxt, våld, försummelse och att ett barn lärt sig få sin vilja igenom genom att bråka. Två hypoteser om hjärnans funktion har fått uppmärksamhet. Den ena säger att personer med antisociala drag är understimulerade och söker starka intryck. Den andra att de har en högre tröskel för att känna rädsla. Några generella hjärnskador har man däremot inte hittat.

Det är också viktigt att komma ihåg att de flesta som haft en svår uppväxt inte utvecklar en personlighetsstörning.

Sociopatiska drag hos barn och tonåringar

Ett barn kan inte få diagnosen antisocial personlighetsstörning. I stället kan barn och tonåringar få diagnosen uppförandestörning, som innebär upprepade allvarliga regelbrott, aggressivitet mot människor eller djur, förstörelse och stölder. Uppförandestörning före 15 års ålder är ett av kraven för diagnosen hos vuxna.

Särskilt uppmärksammade är så kallade känslokalla drag (callous-unemotional traits): barn som visar lite skuld, empati och känslor. Sådana drag i barndomen är starkt kopplade till en senare antisocial personlighetsstörning. Tidiga insatser, ofta med föräldrastöd, ger bättre möjligheter än behandling i vuxen ålder.

Går det att behandla sociopati?

Det finns ingen specifik behandling för sociopati som begrepp, och antisocial personlighetsstörning räknas som svårbehandlad. En stor del av problemet är att många med diagnosen inte upplever att något är fel och därför inte söker hjälp själva.

Det som används är främst:

• Psykoterapi, framför allt kognitiv beteendeterapi (KBT), med fokus på att minska impulsivt och aggressivt beteende och förbättra problemlösning.
• Mentaliseringsbaserad terapi (MBT), som enligt forskningen kan ha viss effekt.
• Läkemedel mot samtidiga problem. Inga läkemedel behandlar personlighetsstörningen i sig, men depression, ångest, ADHD och missbruk kan behandlas. Ibland används stämningsstabiliserande eller antipsykotiska läkemedel mot svår aggressivitet.

En förutsättning för att behandling ska fungera är att personen själv är motiverad. Målet är ofta inte att “bota” utan att minska riskbeteenden, kriminalitet och konflikter så att vardagen blir stabilare.

Hur hanterar man en sociopat som anhörig?

Att leva nära någon med sociopatiska drag kan vara slitsamt. Några råd från psykologer som arbetar med personlighetsstörningar:

• Sätt tydliga gränser och säg vad du accepterar och inte. Håll fast vid dem.
• Lita på handlingar, inte ord. Den som ljuger ofta kan låta mycket övertygande.
• Ta inte på dig skulden. Manipulation går ofta ut på att få dig att tvivla på dig själv.
• Uppmuntra till kontakt med vården, men räkna inte med att du kan förändra personen.
• Skaffa kunskap och stöd. Anhörigstödet i din kommun kan hjälpa dig, och en egen psykolog kan vara värdefull.
• Prioritera din säkerhet. Om det förekommer hot eller våld ska fokus ligga på dig själv. Vid akut fara: ring 112.

Hur vanligt är det att vara sociopat?

Uppskattningarna varierar mellan källor. Antisocial personlighetsstörning brukar anges finnas hos ungefär 1–4 procent av befolkningen. Tillståndet är ungefär tre gånger så vanligt hos män som hos kvinnor: omkring 3 procent av männen och under 1 procent av kvinnorna. Bland personer som döms till fängelse är andelen betydligt högre, enligt vissa uppgifter över hälften.

Begreppets historia

Rötterna finns i 1800-talets psykiatri. Den brittiske läkaren James Cowles Prichard beskrev 1835 ett tillstånd han kallade “moral insanity”, och tysken Kurt Schneider skrev 1923 om abnorma personligheter som skadar samhället. Den amerikanske psykologen George E. Partridge föreslog termen sociopati 1930, med betoning på att störningen visar sig socialt och formas av miljön.

I den första upplagan av den amerikanska diagnosmanualen (1952) användes “sociopatisk personlighet”. 1968 ersattes den av diagnosen antisocial personlighetsstörning, som finns kvar än i dag. I Sverige var skepsisen mot ordet tidig. Psykiatriprofessorn Jan-Otto Ottosson skrev 1983: “Den äldre beteckningen ‘psykopatisk’ föredras framför den nyare ‘sociopatisk’, som är mer värderingskänslig”.

Vanliga frågor om sociopater

Kan en sociopat känna kärlek?

Många med antisociala drag kan knyta an till enstaka personer, men relationerna präglas ofta av egna behov och bristande hänsyn. Det är en vanlig missuppfattning att ingen med diagnosen kan knyta an till någon.

Är alla sociopater kriminella?

Nej. Kriminella handlingar är vanliga, men spannet är stort. Vissa beskrivs som högfungerande: de klarar arbete och vardag men ljuger, manipulerar och utnyttjar andra i relationer.

Kan man sluta vara sociopat?

Personlighetsstörningen är långvarig, men beteendet kan förändras med behandling, och det antisociala beteendet brukar minska med stigande ålder.