Perseiderna är ett meteorregn som återkommer varje år och har störst aktivitet omkring den 12 augusti. Det uppstår när jorden passerar genom stoft och små stenar från kometen Swift-Tuttle. Partiklarna brinner upp högt i jordens atmosfär och syns som stjärnfall på natthimlen, under kulmen upp till omkring 60 i timmen.
Du behöver varken teleskop eller kikare. Det räcker med en mörk plats, en molnfri natt och lite tålamod.
| Fakta om perseiderna | |
|---|---|
| Typ | Årligt meteorregn |
| Ursprung | Kometen 109P/Swift-Tuttle |
| Radiant | Stjärnbilden Perseus |
| Synliga | Från mitten av juli till sent i augusti |
| Kulmen | Omkring 12–13 augusti |
| Antal under kulmen | Omkring 60 meteorer per timme under goda förhållanden |
| Hastighet | Omkring 60 km/s |
| Annat namn | Laurentiussvärmen |
Vad är perseiderna och hur uppstår stjärnfallen?
Kometer hör till solsystemets småkroppar. De kretsar runt solen och lämnar efter sig ett spår av partiklar längs sin bana. Swift-Tuttle tar 133 år på sig för ett varv. När kometen är som närmast solen värms den upp och släpper ifrån sig stoft och grus. Därefter fortsätter den ut till solsystemets ytterkanter, bortom Pluto, innan den vänder tillbaka.
Varje år i augusti skär jorden kometens bana. Det mesta av stoftet där är ungefär tusen år gammalt, och kornen är små: de flesta är lika stora som sandkorn, och enligt astronomen Peter Linde mindre än en halv centimeter. De träffar atmosfären med en hastighet på omkring 60 kilometer per sekund, och friktionen hettar upp dem till över 1 000 grader. De flesta brinner upp på mer än 80 kilometers höjd. Det är alltså inga stjärnor som faller, utan kometgrus som brinner.
Namnet kommer av att alla meteorer ser ut att stråla ut från en punkt i stjärnbilden Perseus, den så kallade radianten. Ordet syftar på Perseus söner i den grekiska mytologin. Ungefär en tredjedel av meteorerna lämnar ett rökspår efter sig.
När kan man se perseiderna?
Regnet pågår i flera veckor, men de flesta meteorerna kommer under några få nätter i augusti:
- Mitten av juli: de första perseiderna dyker upp, glest.
- 10 augusti: aktiviteten tar fart. Datumet är också Sankt Lars dag, därav det gamla namnet.
- 12 augusti: kulmen nås natten mot den 12 eller 13 augusti, beroende på året.
- Sent i augusti: regnet klingar av.
“De kan ses en vecka innan och en vecka efter, men som bäst när kulmen nås”, sa Peter Linde, ordförande i Svenska astronomiska sällskapet, till SVT 2025.
Även tiden på natten spelar roll. Enligt Eric Stempels, forskare vid Institutionen för fysik och astronomi på Uppsala universitet, kan de första ljusstarka meteorerna synas från ungefär klockan 22, och kulmen inträffar några timmar efter midnatt. Antalet ökar stadigt under natten eftersom radianten stiger högre och den sida av jorden som har morgon vetter framåt i jordens färdriktning, in i stoftströmmen. Toppen kommer ungefär en och en halv till två timmar före soluppgången.
Hur många stjärnfall kan man se?
Siffrorna varierar kraftigt beroende på vad som mäts:
| Läge | Meteorer per timme | Källa |
|---|---|---|
| Vanlig natt utan meteorregn | 2–8 | Illustrerad Vetenskap |
| Från en vanlig plats utan hjälpmedel | Minst 5–6 | Peter Linde, Aftonbladet |
| Kulmen under gynnsamma förhållanden | 40–60 | Nationalencyklopedin |
| Högsta uppgift vid kulmen | Upp till 100 | Illustrerad Vetenskap |
| Maximum 1993 | Cirka 300 | Wikipedia |
De högsta talen är ofta beräknade så kallade ZHR-värden. De anger hur många meteorer en observatör skulle se under utmärkta förhållanden med radianten rakt ovanför sig. I praktiken ser du färre, särskilt nära en stad eller när månen lyser. Mängden skiftar också från år till år, beroende på hur mycket grus kometen har lämnat efter sig på just den plats jorden passerar.
Så ser du perseiderna i Sverige
Det krävs ingen utrustning, men några enkla val gör stor skillnad:
- Sök upp mörker. Omgivningen ska vara så mörk som möjligt, långt från städernas ljus. Mitt i Stockholm går det att se några, men färre.
- Kolla månen. En stark måne släcker de svagare meteorerna, så kontrollera var i månens faser natten ligger.
- Vänta in mörkret. I Skåne är det mörkt nog från ungefär klockan 22, längre norrut dröjer det lite till.
- Ge ögonen tid. Nasa råder dig att låta ögonen vänja sig vid mörkret i 20–30 minuter.
- Titta brett. Radianten ligger i nordost, halvvägs upp på himlen, men meteorerna kan dyka upp var som helst. Cassiopeja, med sin tydliga M-form, är ofta lättare att hitta än Perseus och ligger i samma del av himlen.
- Gör det bekvämt. Ta med en filt eller en solstol och lägg dig på rygg.
Kometens bana gör regnet framför allt synligt från norra halvklotet, så Sverige ligger bra till.
Perseiderna 2026: nymåne och solförmörkelse samma dag
Perseiderna 2026 pågick från den 17 juli till den 24 augusti, med kulmen natten mellan den 12 och 13 augusti. Förutsättningarna inför kulmen bedömdes som ovanligt goda, eftersom det var nymåne och månen inte störde. Som bäst räknade Eric Stempels med någon meteor per minut. Samma dag kunde en solförmörkelse ses, total över bland annat Spanien och partiell i Sverige.
Historien bakom meteorregnet
Perseiderna har observerats i omkring 2 000 år. Uppgifterna om den första noteringen går isär: svenska Wikipedia pekar ut Mellanöstern, medan andra källor nämner Kina. I Europa blev de kända som Sankt Lars tårar, efter helgonet som enligt legenden dog på ett halster år 258.
Forskningen kom i gång på 1800-talet:
- 1836–1837: Adolphe Quetelet noterade att meteorerna var fler i augusti och förutsade en topp den 10 augusti, vilket andra astronomer bekräftade 1837.
- 1839: tysken Eduard Heis räknade som förste observatör ut antalet meteorer per timme för svärmen och kom till 160.
- 1864–1866: italienaren Giovanni Schiaparelli visade med banberäkningar att meteorerna följde banan för kometen Swift-Tuttle, upptäckt 1862. Det var första gången ett meteorregn kopplades till en komet.
- 1991–1993: när kometen åter närmade sig, med passagen 1992, kom kraftiga utbrott. Nästa gång den passerar blir 2126.
Flera meteorregn under resten av året
Perseiderna är bara ett av flera regelbundna meteorregn. Illustrerad Vetenskap och astronomiföreningen Hastro listar bland annat dessa under 2026:
| Meteorregn | Period | Bra att veta |
|---|---|---|
| Orioniderna | 2 oktober–7 november | |
| Tauriderna (norra) | 13 oktober–2 december | |
| Leoniderna | 6–30 november | Topp natten mot 17 november, upp till 40 per timme |
| Geminiderna | 4–20 december | Topp natten mot 14 december, upp till 60 per timme |
| Ursiderna | 17–26 december |
Geminiderna skiljer sig från de andra: de tros komma från asteroiden 3200 Phaethon, inte från en komet.
Mer om meteorer och perseiderna
Vad är skillnaden mellan meteor och meteorit?
En meteor är ljusspåret som syns när ett gruskorn eller en sten brinner upp i atmosfären. En meteorit är större och klarar sig ända ner till marken. En bolid, eller ett eldklot, är en mycket ljusstark meteor. Perseider når sällan marken annat än som damm, även om de största väger upp till 7 kilo.
Kommer ett extra kraftigt regn 2028?
Det är möjligt. Den finländske astronomen Esko Lyytinen har räknat ut att jorden kan passera ett särskilt tätt stoftfält natten mot den 12 augusti 2028, med en beräknad topp på minst 1 000 meteorer per timme. Det är en beräkning, inget löfte.
Hur fotograferar man perseiderna?
Ställ kameran på ett stativ och använd ett vidvinkelobjektiv. Ta exponeringar på omkring 30 sekunder i följd, gärna med en intervallutlösare, så kan du själv titta på himlen medan kameran arbetar.
Källor
Vetenskapsjournalist
Erik Lindgren
Erik är en erfaren vetenskapsjournalist med en bakgrund inom fysik och kemi. Han har ägnat över 15 år åt att göra komplex vetenskap tillgänglig för alla genom engagerande artiklar och föreläsningar.