Pangea: fakta om superkontinenten, hur den bildades och sprack

Pangea, eller Pangaea, var en superkontinent där nästan all landmassa på jorden satt ihop i ett enda stycke. Den fanns under slutet av paleozoikum och början av mesozoikum, ungefär från 335 till 175 miljoner år sedan enligt engelska Wikipedia. Pangea är den senaste superkontinenten i jordens historia och den första som geologer har lyckats rekonstruera. När den sprack bildades efter hand de kontinenter vi har i dag.

Namnet kommer från grekiskan och betyder ungefär “hela jorden”: pan står för “allt” och Gaia för jorden.

Fakta om Pangea
Typ	Superkontinent (urkontinent)
Fanns	Från omkring 335 till 175 miljoner år sedan
Bildades av	Gondwana, Euramerika (Laurussia) och Sibirien
Form	Ett stort C från pol till pol
Omgivande hav	Panthalassa, Paleotethys och senare Tethyshavet
Namngiven av	Alfred Wegener
Föregångare	Pannotia, Rodinia och Columbia (Nuna)

Vad var Pangea?

Pangea var en sammanhängande landmassa som sträckte sig från området kring nordpolen till området kring sydpolen. Formen påminde om ett stort C, ungefär lika mycket norr som söder om ekvatorn. Inne i C:ets böj låg Tethyshavet. Runt resten av kontinenten fanns ett enda väldigt världshav, Panthalassa, som enligt sajten The Pangea Map täckte omkring 70 procent av planetens yta.

Superkontinenten bestod i grunden av två stora delar: Gondwana i söder, med det som i dag är Sydamerika, Afrika, Antarktis, Australien, Madagaskar, Arabiska halvön och Indien, och Laurasien i norr, med Nordamerika, Europa och Sibirien. Allt land var ändå inte med. Landmassan Cathaysia, med norra och södra Kina, ingick enligt svenska Wikipedia inte i Pangea.

Uppgifterna om när Pangea fanns skiljer sig något mellan källorna. Svenska Wikipedia och den amerikanska geologiska myndigheten USGS anger ungefär 300 till 200 miljoner år sedan. Engelska Wikipedia skriver att sammanfogningen var klar för omkring 335 miljoner år sedan och att uppbrytningen inleddes för ungefär 175 miljoner år sedan, i början av juraperioden. Skillnaden beror på att både bildandet och sprickandet var utdragna förlopp som pågick i tiotals miljoner år.

Hur bildades Pangea?

Kontinenterna flyttar sig långsamt över jordens yta eftersom de vilar på plattor som rör sig. Pangea byggdes upp i flera steg när sådana block krockade under hundratals miljoner år:

Euramerika bildas. Under ordovicium och silur kolliderade kontinenterna Laurentia (blivande Nordamerika), Baltica och mikrokontinenten Avalonia. Kollisionen kallas den kaledoniska bergskedjebildningen och skapade bland annat norra Appalacherna.
Gondwana slår i Euramerika. Under devon och tidig karbon gled Gondwana norrut. Nordvästra Afrika tryckte mot Euramerikas sydöstra kust och Sydamerika mot dess södra del. Krocken, den variskiska bergskedjebildningen, reste de centralpangeiska bergen.
Laurasien sluts. Under sen karbon kolliderade Kazakstania med Baltica. Uralhavet stängdes och Uralbergen bildades. Det var det sista steget i bildandet av Pangea.

De centralpangeiska bergen var enorma. Under tidig perm, för omkring 295 miljoner år sedan, var de lika höga som dagens Himalaya, men vittring nötte ner dem till ungefär halva höjden. Några av de bergskedjor som veckades upp när Pangea bildades finns kvar i dag, bland annat Appalacherna i Nordamerika och Uralbergen. Vill du jämföra med dagens jättar finns en genomgång av de högsta bergen i världen.

Hur vet vi att Pangea har funnits?

Bevisen kommer från flera håll, och tillsammans är de svåra att förklara på något annat sätt:

Kustlinjerna passar ihop. Sydamerikas östkust och Afrikas västkust ser ut som pusselbitar. Noggranna rekonstruktioner vid 500 famnars djup, ungefär 910 meter, visade att felpassningen var mindre än 130 kilometer.
Bergskedjor fortsätter över haven. Appalacherna i sydöstra USA hör enligt geologerna ihop med den kaledoniska fjällkedjan i Skandinavien. De tros ha varit en enda kedja.
Spår av samma istid. Under karbon täckte en polar iskalott Pangeas södra del. Moränavlagringar av samma ålder och typ finns på kontinenter som i dag ligger långt från varandra.
Samma fossil på olika kontinenter. Fossil av däggdjursliknande reptilen Lystrosaurus har hittats i Sydafrika, Indien och Antarktis, tillsammans med växtgruppen Glossopteris. Sötvattensreptilen Mesosaurus finns bara längs kusterna i Brasilien och Västafrika.
Magnetism i berggrunden. När bergarter bildas låser magnetiska mineral fast riktningen mot jordens poler. Det visar på vilken breddgrad och i vilken riktning ett kontinentblock låg när berget bildades.

Vem kom på teorin om Pangea?

Redan den flamländske kartritaren Abraham Ortelius kan ha antytt år 1596 att kontinenterna en gång suttit ihop. Den som gav idén ett vetenskapligt underlag var den tyske forskaren Alfred Wegener. Han presenterade sin teori om kontinentaldrift i tre artiklar 1912 och utvecklade den i boken Die Entstehung der Kontinente 1915. Där beskrev han en urkontinent som alla dagens kontinenter skulle ha brutits loss från.

Namnet Pangaea använde Wegener en enda gång, i 1920 års upplaga av boken, och då i den tyska formen Pangäa. Den latiniserade formen Pangaea slog igenom i tysk forskning 1922 och i engelsk 1926, bland annat vid ett symposium hos det amerikanska petroleumgeologiska sällskapet AAPG i november 1926.

Wegener trodde att kontinenterna drivits isär av centrifugalkraften från jordens rotation. Den förklaringen höll inte fysikaliskt, och teorin fick därför vänta länge på att accepteras. Den brittiske geologen Arthur Holmes föreslog i stället konvektion i jordens mantel. Tillsammans med kartläggningen av havsbotten efter andra världskriget ledde det fram till plattektoniken, som i dag är den allmänt accepterade förklaringen till både Pangeas uppkomst och sönderfall.

Hur var klimatet på Pangea?

Eftersom kontinenten var så stor låg dess inre delar mycket långt från kusten. Fuktig luft från haven nådde sällan in över landet, så inlandet var torrt, med stora temperaturskillnader mellan värme och kyla. Engelska Wikipedia beskriver det som troligen ett av de mest omfattande ökensystemen i jordens historia, även om vissa forskare har hittat spår av korta regnperioder.

Samtidigt gav superkontinenten upphov till en extrem monsun. Under sen karbon var områden som i dag är Europa och östra Nordamerika sumpiga och blöta nära ekvatorn. Under trias nådde monsunen sin största utbredning, för att sedan försvagas under jura och försvinna helt när Pangea sprack.

Livet på superkontinenten

Pangea fanns i omkring 160 miljoner år, och under den tiden förändrades livet på jorden kraftigt. I början dominerades haven av koraller, armfotingar, hajar och de första benfiskarna, medan landet hade lummiga lummerväxtskogar med insekter och tidiga fyrfotadjur. När superkontinenten bröts upp under mitten av jura simmade ammoniter och fisködlor i haven, och på land växte skogar av kottepalmer och barrträd där dinosaurierna blomstrade. De första äkta däggdjuren hade också dykt upp.

Det torrare klimatet gynnade djur och växter som klarade torka. Det gällde amnioterna, djur vars ägg har ett skyddande hölje, och fröväxterna. Utan hav som hinder kunde arter sprida sig över stora delar av kontinenten. Under Pangeas tid inträffade också det värsta massutdöendet i fossilregistret, vid övergången mellan perm och trias. Efteråt spred sig Lystrosaurus till varje hörn av Pangea. Om superkontinentens geografi förvärrade utdöendet är fortfarande omdiskuterat.

Hur och när sprack Pangea?

Uppbrytningen skedde i tre stora faser och pågick i över hundra miljoner år:

Fas	Ungefärlig tid	Vad hände
Atlanten öppnas	Från omkring 230–175 miljoner år sedan	Sprickor mellan Nordamerika och Afrika. Stora vulkanutbrott i Centralatlantiska magmaprovinsen. Laurasien och Gondwana delas.
Gondwana delas	Från omkring 150–140 miljoner år sedan	Afrika, Sydamerika, Indien, Antarktis och Australien skiljs åt. Södra Atlanten och Indiska oceanen öppnas.
Sista fasen	Omkring 60–55 miljoner år sedan och framåt	Norska havet öppnas, Australien lossnar från Antarktis och Indien krockar med Asien.

Under den andra fasen rörde sig Indien norrut med omkring 15 centimeter om året, ett rekord för plattektoniken. När Indien sedan krockade med Asien veckades Himalaya upp, och den kollisionen pågår fortfarande. När Sydamerika till slut lossnade från Antarktis kunde havsvattnet för första gången cirkulera fritt runt Antarktis. Det, tillsammans med minskande halter av koldioxid i luften, kylde kontinenten och lät de kilometertjocka isarna växa fram.

Sönderfallet är faktiskt inte riktigt avslutat. Enligt engelska Wikipedia fortsätter det i dag i sprickzonerna i Röda havet och Östafrika. Atlanten vidgas samtidigt med ungefär 2,5 centimeter om året enligt The Pangea Map.

Mer om superkontinenter

Var Pangea den första superkontinenten?

Nej. Jordens första kontinenter bildades för omkring två miljarder år sedan, och sedan dess har de slagits ihop och splittrats flera gånger. Före Pangea fanns bland annat Columbia, även kallad Nuna, som bildades för 2,0–1,8 miljarder år sedan, därefter Rodinia och senare den kortlivade Pannotia. Rekonstruktionerna av dessa är mer osäkra än för Pangea, som är den överlägset bäst kända.

Vad hände med Panthalassa?

Panthalassa var det världshav som omgav Pangea. Det var ungefär lika stort som alla dagens hav tillsammans. Under Pangea fanns också Paleotethys, som efter hand ersattes av Tethyshavet. Tethys stängdes senare när Afrika och Indien drev norrut.

Kommer det att bildas en ny superkontinent?

Geologerna ser bildandet och sönderfallet av superkontinenter som en återkommande cykel, ofta kallad superkontinentcykeln eller Wilsoncykeln. Enligt The Pangea Map går en sådan cykel på ungefär 400 till 600 miljoner år. Forskare har därför föreslagit flera möjliga framtida superkontinenter, bland annat Amasia, Aurica, Pangaea Proxima och Novopangaea. De är modeller av vad som kan hända, inte förutsägelser med facit.

Varför stavas det både Pangea och Pangaea?

Pangaea är den latiniserade formen som slog igenom i forskningen på 1920-talet. Pangea är en förenklad stavning som används parallellt, både på svenska och engelska.

Pangea: superkontinenten Pangaea där alla kontinenter satt ihop