Narval (Monodon monoceros) är en tandval som lever i Norra ishavet, nära isen. Den är mest känd för hanens långa, spiralvridna huggtand, som kan bli upp till tre meter lång och som förr såldes som horn från enhörningen. Narvalen dyker djupare än nästan alla andra valar och tillbringar vintern under tät packis. Enligt engelska Wikipedia finns det uppskattningsvis 170 000 narvalar, och arten klassas som livskraftig av IUCN.
| Fakta om narvalen | |
|---|---|
| Vetenskapligt namn | Monodon monoceros |
| Familj | Vitvalar (Monodontidae) |
| Närmaste släkting | Vitval (beluga) |
| Längd | 3,0 till 5,5 meter som vuxen |
| Vikt | 800 till 1 600 kg |
| Huggtand | 1,5 till 3 meter, oftast bara hos hanar |
| Utbredning | Arktis: Kanada, Grönland, Svalbard och Ryssland |
| Livslängd | Något över 50 år i naturen |
| Status | Livskraftig (IUCN) |
Vad är en narval?
Narvalen är en tandval och den enda arten i släktet Monodon. Tillsammans med vitvalen utgör den familjen Monodontidae, och de två arterna är de enda nu levande medlemmarna i familjen. Arten beskrevs av Carl von Linné 1758.
Släktskapen med vitvalen är så nära att arterna kan para sig med varandra. På Västgrönland hittades omkring 1990 kvarlevor av en val som liknade ingen känd art, med drag mittemellan narval och vitval. En DNA-analys 2019 bekräftade att det var en hybrid, ibland kallad narluga. Om en sådan hybrid själv kan föröka sig är okänt.
Hur stor blir en narval?
En vuxen narval blir 3,0 till 5,5 meter lång och väger 800 till 1 600 kg. Hanarna är i genomsnitt omkring 70 cm längre och mer än 75 procent tyngre än honorna. Huvudet är litet och står för ungefär 14 procent av kroppens längd, enligt svenska Wikipedia.
Kroppen är kraftig, med en kort och trubbig nos, små uppåtböjda bröstfenor och en stjärtfena med konkav bakkant. Narvalen saknar ryggfena. I stället har den en låg rygglist, vilket troligen gör det lättare att simma under isen. Halskotorna är inte sammanvuxna som hos de flesta valar, så narvalen kan röra huvudet mer fritt.
Färgen är fläckig: svartbruna fläckar mot en vit eller ljus botten. En nyfödd narval är ljusgrå, och huden bleknar med åldern, så gamla djur kan vara nästan helt vita. Under huden finns ett späcklager på 50 till 100 mm som utgör ungefär en tredjedel av kroppsvikten och isolerar mot det kalla vattnet.
Varför har narvalen en huggtand?
Huggtanden är narvalens tydligaste kännetecken. Det är inget horn utan en hörntand från vänster sida av överkäken som växer rakt ut genom överläppen. Båda könen har ett par tänder inbäddade i överkäken, men hos hanen bryter den vänstra igenom vid två till tre års ålder och fortsätter sedan växa hela livet. Tanden blir 1,5 till 3 meter lång, är ihålig och väger upp till 7,45 kg. Enligt svenska Wikipedia har de två längsta uppmätta tänderna varit 267 och 274 cm.
Ibland växer även den högra tanden ut, och hanen får två huggtänder. Honor har sällan någon huggtand alls, och när de har det är den kortare och mindre vriden.
Vad tanden används till har länge varit omdiskuterat. Forskarna är i dag överens om att den främst är en sekundär könskaraktär, alltså ett tecken på status i konkurrensen om honorna. Tanden är samtidigt ett känselorgan med miljontals nervändar som kan uppfatta temperaturskillnader och troligen förändringar i vattnets sammansättning. Drönarfilmer från augusti 2016 i Tremblay Sound i Nunavut visade narvalar som slog till små polartorskar med tanden så att de blev lättare att fånga. Hanarna har också setts gnida tänderna mot varandra.
Att honorna klarar sig utan tand, och dessutom lever längre än hanarna, visar att tanden inte är nödvändig för att överleva.
Var lever narvalen?
Narvalen lever i de arktiska haven kring Kanada, Grönland och Ryssland. Flest individer finns vid Grönland, i Baffinbukten och i Hudson Bay, och arten är även vanlig kring Svalbard. Enligt engelska Wikipedia lever omkring 140 000 narvalar i Baffinbukten och runt 12 500 i norra Hudson Bay. De nordligaste observationerna har gjorts norr om Frans Josefs land, på ungefär 85 grader nordlig bredd.
Narvalen är en flyttande art som återvänder till samma platser år efter år. På sommaren söker den sig till isfria, ofta grunda vikar nära kusten. Narvalarna i Baffinbukten uppehåller sig i norra Kanada och vid Grönland från juni till september och vandrar sedan omkring 1 700 km söderut till Davis sund, där de stannar till april. Vintern tillbringar de under tät packis där ofta mindre än 5 procent av havsytan är isfri, och de andas genom smala sprickor och rännor i isen.
Utanför Arktis är narvalen mycket sällsynt. Fram till 1980 hade den bara dokumenterats sju gånger längs Norges kust utanför Svalbard och sex gånger vid Brittiska öarna.
Hur djupt dyker narvalen och vad äter den?
Narvalen hör till de valar som dyker allra djupast. I vinterkvarteren dyker den till minst 800 meters djup över 15 gånger per dag, och många dyk når 1 500 meter. Det djupaste uppmätta dyket gick till 2 370 meter. Ett dyk kan vara upp till 25 minuter. Musklerna lagrar mycket syre och har en hög halt av myoglobin, vilket gör de långa dyken möjliga. Livet på de djupen kan du läsa mer om i vår artikel om fantastiska djur i djuphaven.
Eftersom narvalen saknar fungerande tänder i munnen tros den äta genom att simma nära bytet och suga in det. En studie av maginnehållet hos 73 narvalar visade att polartorsk var det vanligaste bytet, följt av liten hälleflundra (Reinhardtius hippoglossoides). Även bläckfisk av arten Gonatus fabricii fanns i stora mängder. På vintern äter narvalen mest bottenlevande fisk, framför allt plattfisk, och den äter mer på vintern än på sommaren. Enligt svenska Wikipedia kan en narval äta upp till 30 kg föda om dagen.
Hur lever narvalar i grupp?
Narvalar lever oftast i grupper om tre till åtta djur. En grupp kan bestå av honor med ungar, av ungdjur eller av vuxna hanar. På sommaren slås flera grupper ihop till stora samlingar med 500 till över 1 000 individer. Narvalarna kommunicerar med klickljud, visslingar och knackande ljud.
Fortplantning och livslängd
Parningen sker mellan mars och maj ute bland packisen, och troligen parar sig en dominant hane med flera honor. Hanarna slåss ibland med sina tänder inför parningen, vilket kan ge brutna tänder och ärr i pannan. Dräktigheten varar i ungefär 15 månader, och de flesta ungar föds i juli och augusti. Honan föder en enda kalv som är omkring 1,5 meter lång och väger cirka 80 kg. Det går ungefär två till tre år mellan födslarna.
Honorna blir könsmogna tidigare än hanarna. I naturen kan en narval leva något över 50 år.
Vilka fiender och hot har narvalen?
Narvalens främsta naturliga fiender är späckhuggare och isbjörn. Späckhuggare kan driva narvalarna in mot stranden, där de blir lättare att fånga. Även valross tar ibland narvalar. När isen fryser snabbt kan narvalar bli instängda i vikar och fjordar utan öppet vatten att andas i, och många dör då av utmattning.
Det största långsiktiga hotet är klimatförändringarna. Enligt WWF leder den minskande havsisen till mer sjöfart i Arktis, vilket ökar risken för kollisioner med fartyg och för undervattensbuller som stör narvalarnas kommunikation och gör det svårare för dem att hitta mat. WWF stöttade 2022 ett forskningsprojekt i norra Kanada som följde narvalarnas rörelser med sändare för att se hur de påverkas av ett förändrat klimat.
Som fiskätare samlar narvalen också miljögifter i kroppen. Kvicksilver, bly och särskilt mycket kadmium har hittats i lever och njurar.
Narvalen är internationellt skyddad. Handel med produkter från arten regleras av Washingtonkonventionen (appendix II), och jakt är bara tillåten för inuiter i Kanada och på Grönland, under strikta regler.
Narvalen och människan
Inuiter har jagat narval i tusentals år för köttets och elfenbenets skull, och jakten fortsätter i reglerad form i dag. Huden, mattak, räknas som en delikatess på Grönland.
I Europa var narvalen länge okänd, och huggtänderna såldes som horn från enhörningen. Köparen kunde få betala tandens vikt i guld, och hornen ansågs ha magiska egenskaper, bland annat skydd mot förgiftning. Den danske kungen Kristian V kröntes 1671 på en tron gjord av narvaltänder.
Namnet narval kommer troligen från fornisländskans náhvalr, där nár betyder lik. Det kan syfta på den gråfläckiga huden som påminner om ett lik, och på att valen ofta ligger orörlig vid ytan. Det vetenskapliga namnet Monodon monoceros kommer från grekiskan och betyder ungefär “en tand, ett horn”.
Vanliga frågor om narvalen
Är narvalen en val eller en delfin?
Narvalen är en tandval i familjen Monodontidae, som den delar med vitvalen. Den är alltså inte en delfin, även om både delfiner och narvalar är tandvalar.
Är narvalens tand ett horn?
Nej. Det som ser ut som ett horn är en förlängd hörntand från överkäken som har vuxit ut genom läppen.
Hur många narvalar finns det?
Enligt engelska Wikipedia finns det uppskattningsvis 170 000 narvalar, och de flesta lever i Baffinbukten.
Är narvalen utrotningshotad?
Nej, IUCN klassar narvalen som livskraftig. Men minskad havsis, ökad sjöfart, miljögifter och jakt påverkar bestånden, och arten är skyddad genom internationella regler.
Finns det narvalar i Sverige?
Nej. Narvalen lever i Arktis och har bara i sällsynta fall setts utanför sitt utbredningsområde, till exempel vid Norges fastlandskust och Brittiska öarna. Vill du jämföra med andra valar kan du läsa om blåvalen, världens största djur.
Källor
Naturskribent
Johan Bergström
Johan har dedicerat sitt liv åt att utforska och dokumentera naturen. Med en examen i biologi och år av fältarbete delar han fascinerande insikter om djurlivet och ekosystem världen över.